Bara för att jag sitter och väntar på att klockan ska närma sig 9 så slänger jag upp en bild på de hästar som har varit mina under årens lopp.

♥ Tösen, Kim, Rasmus, Tintin och Granith ♥

Denna dag har bestått av:

-Hovslagaren.

-Jobbat på Appelhagen.

Alltså en vanlig dag och en bra start inom barnomsorgen. Eftersom det blir 3 dagar i rad denna veckan, så blir det lite lättare att komma in i rutinerna som finns.

Du är saknad♥

Nakupenda sana

Först av allt måste jag erkänna att jag

har blivt förälskad i Evanescence låtar ♥

Idag vart det min första dag som vikarie inom barnomsorgen. Eftersom jag aldrig har jobbat inom barnomsorgen så vart detta en ny upplevelse. Detta går verkligen inte att jämföra med det som jag gjorde i Tanzania. Men nu är man en till erfarenhet, rikare i livet.

Men det är lite smått humoristiskt egentligen eftersom när jag jobbar inom handikappsomsorgen så jobbar jag med min mammas gamla arbetskamrater och inom barnomsorgen så blir det mina gamla fröknar som jag jobbar med. Vad säger detta egentligen?

You are my nightsky, honey ♥

Först och främst vill jag säga ett stort GRATTIS till Anna som har fått ett jobb ♥ Så detta innebär att hon sviker mig i sommar. Men jag ska väl kunna överleva sommaren utan henne på jobbet.

Eftermiddagen kommer att spenderas med Anna, med hennes bullar och Camillas tuppkaka. Så detta låter som det kommer bli en bra tisdags eftermiddag.

Ps. Räkningar som bara trillar ner utan

förvarning, är inte uppskattade.

Camilla genom åren.

Tiden har gått fort sen man vart liten. När man är liten drömmar man och längtar tills man är vuxen. Men när man väl är vuxen så längtar man tillbaka till att vara barn igen. Att vara vuxen för med sig så mycket mer än den frihet man drömmer som barn. Barndomen försvinner som en finger knäppning. Ibland kan mintuter, timmar, dagar, månader och år kännas som en evighet. Men tiden bara rusar förbi en och tillslut står man där och undrar vart tiden försvann. Men det är bara att inse: det är skönt att vara barn och det är synd att man inte tog vara på sin barndom mer än vad man gjorde.

Såhär ser det ut när jag och Pontus studerar engelska A, tillsammans på dagarna. Jag försöker skriva men han lägger sig på alla papper, sätter klorna i en eller så biter han i pennan. Försöker han säga mig något kanske? ;p

13 juli 1923 - 24 februari 2009
Nu är det över 14 månader sen du försvann. Tiden har sen dess har gått fort men fortfarande känns det som det vart igår det hände. Det som inte fick hända, hände och nu är det upp till oss att försöka fortsätta se framåt. Livet forsätter utan dig vid våran sida på jorden även om tankarna på dig finns med varje dag.

När du somnade in så börjar man tänka tillbaka om det vart något jag kunde gjort annorlunda och självklart kunde jag gjort det. Men troligen hade det inte ändrat utgång. När detta väl hände så vart detta den bästa utvägen för dig, även om det är tungt att säga, så är det sant.

Men du kommer alltid finnas med i tankarna och jag kommer alltid minnas dig. Både du och farfar har varit så mycket delaktiga i våra liv och fått en stor betydelse. Jag minns sista gången vi träffades. Jag skulle lämna en gädda till dig som pappa och robin hade fångat och du började prata om strömingen som du skulle ha tagit men som vi fick istället. Jag stannade inte längre utan lämnde bara fisken. Jag kunde väl aldrig tro att det vart sista gången vi skulle prata med varandra.

Du vart min bästa vän och jag saknar att du ringer och hör hur det är eller bara vill prata eller kommentera något annt. Jag saknar din mat. Jag saknar att farfar och du inte bor tillsammans längre. Jag saknar din röst. Jag saknar dina kramar. Jag saknar allt. ♥

Ibland så stannar man upp och tänker till, att livet är rätt bra ändå. Även att livet består av upp och nergångar. Men det kanske är så livet ändå ska vara. Livet är ingen dans på rosor, det har jag tidigt fått erfara. Men det kanske är just det som gör en starkare och ger en erfarenheter också. Livet behöver inte gå som på en rak stig, en kurvig stig kan vara lika bra. Min väg har varit kurvig och är fortfarande det. Men, jag tro att det är därför jag är här som jag är just idag. Det var kanske meningen att jag skulle ta en annan stig för att lära mig något, även att det blev genom den hårda skolan. Men jag tror att denna stig har gett mig något för livet. Erfarnheter och en annan syn på världen. Men egentligen ångrar jag inte att det blev den kurviga stigen, men däremot ångrar jag många val som jag har gjort. Men de har och andra sidan, gett mig en ordentlig läxa. Jag har lärt mig många saker och verkligen känt riktig smärta. Men jag står fortfarande upp och jag vet att jag kan ta mig igenom svåra situationer, även om det tar lång tid. Om tiden kunde spolas tillbaka, skulle jag leva mitt liv annorlunda. Jag skulle aldrig ha gjort de valen som jag gjorde. Men nu är det bara att acceptera det som har varit och gå framåt med nya förståndiga blickar och försöka göra rätt val i livet, nu istället. Men jag ljuger om jag säger att jag inte längtar tillbaks till jag vart liten. Ett bekymmer fritt liv. Men även ett barn måste växa upp och bli stort. Nu är jag vuxen och det är dags att börja hantera de vuxnas problem, på ett ordentlig sätt. Men att bli vuxen är inte lätt, när man plötsligt ska klippa navelsträngen med mamma och pappa och bilda sig ett eget liv, efter alla dessa år med dem runt omkring sig. Det är verkligen en utmaning. Men Mamma och Pappa, jag älskar er nu och föralltid ♥

Jag vet inte om man kan kalla detta för att sträva efter en mening med livet, men jag har insett mer och mer att jag vill hjälpa andra. Jag vill försöka göra världen till en bättre plats. Även om jag inte kan hjälpa alla kan jag nog hjälpa någon. Men blir det då på bekostnd av mig själv?

Sen jag har varit i Tanzania, så vet jag inte riktigt vart jag står längre. Innan jag åkte visste jag vad jag ville med livet och hur det skulle se ut. Men nu är det som bortblåst. Taskigt, men sant. Nu står jag egentligen och undrar hur jag ska göra? Vad ska jag göra? Vad vill jag göra?
Men viktigaste utav allt är egentligen att jag mår bra, vilket val jag än gör i livet. Men det lär jag aldrig får veta och jag inte testar mig fram. Vem har sagt att den raka stigen är den bästa?

MEN
Detta år, känns som, det kommer bli ett bra år. Detta år kommer jag satsa på att lyckas. Detta år kommer jag vilja må bra. Detta år kommer bli ett år av nya upplevelser. Detta år kommer bli ett år av nya möjligheter. Detta år ska bli mitt genombrott.

Elefant, Lejon, Buffalo, Vårtsvin, Gesell, Krokodil, Flodhäst, Zebra, Babian, Giraff, Gnu, Hyena.

The big five.

Lejon, Leopard, Elefant, Buffalo, Noshörning.

Farväl sång.

Det gör ont att vara ifrån dig ♥

I remember, I miss, I love Tanzania.

Nakupenda, Tanzania.

Nu börjar planerna inför en ny resa till Tanzania i augusti/september 2010. Men denna gången blir färden inte ensam, utan en kompis följer med ner :] Nu blir det snart dags att ta tag i planeringen med; att boka plan, visum, försäkringar och allt annat som behövs.

Tanzania har blivit mitt andra hem. Jag längtar redan tills jag är tillbaka.
Detta kommer bli underbart.

Bidraga

Vill ni bidraga med något till barnhemmet, SÄG TILL.
Barnhemmet behöver all hjälp dem kan få, vad gäller; mat, kläder, utbildning, lärarlön, bygga nya hus, utbildningmatrial, leksaker osv. Det behövs inte mycket pengar för att komma upp i höga summor i Tanzania.
7 svenska kronor = 1300 Tanzania shilling.
Det uppskatts verkligen och pengarna kommer till rätt ställe och ändamål.

Jag och min familj har skänkt pengar till en bil, som behövs för att kunna ta barnen till sjukhus, hämta dem om det är något, hembesök osv.

The History Of Faraja Orphange

Faraja orphanage started on the 3 september 2008 and it was established by Pastor Faraja Maliaki. Faraja established this orphanage to assist all orphans children and those who leave in hard lives. He was 24 years old when he started the orphans; Faraja Orphans Children Home.

Three main resons

1. Pastor Faraja was living a very hard life. He was a street child.

2. One night Pastor Faraja had a vision in which he heard children crying out for help, but he could not see them.

3. One day when he was sleeping, someone came to him and told him to get up and then Pastor Faraja got up and asked her; Who are you? She said she is an Angel from Heaven. She told Faraja to go to the village and collect all street and orphans children an looking after them. The Angel had four wings with a big light.

Then Faraja decided to collect all Orphans children, from the age of 1-2 years. Now are there 200 hundred kinds and 30 of them are already infected by HIV. Regardless of tribe or religion.

Requirements

-Food

-Clothes

-Education

-Teacher's salary

-Building

The 3 september 2008, when Pastor Faraja decided to stay with Orphans children (At this time was he also a Maasai chief, beacuse he had killed a lion by spear poison). It was difficult for Faraja to lead and to hold all Orphans children together, because of the bad culture of Maasai.

But he also tried to apposed the bad culture of Maasai such as living in Polygamy marriage, Girls circumcision and Genital mutilation.

1 månad i Svergie

Nu har jag snart varit hemma i Svergie i en hel månad.
Det känns skönt att vara hemma och att det sakta men säkert börjar gå mot våren, men jag saknar Tanzania, mer och mer för varje dag.

Men planerna för att åka tillbaka i höst ha redan
börjat gro. Så fort jag fort mitt schema inför
sommaren så blir det att boka en ny resa ner
till Tanzania. Detta känns verkligen riktigt bra.
Tanzania har verkligen fångat mitt hjärta och
folket som bor där har också charmat mig.

Sedan jag har varit i Tanzania så har min tankar och känslor ändrats. Jag vet inte riktigt vad jag vill längre. Man har även insett vad som är viktigt och saker som man förut aldrig tänkte på eller uppskattade, det gör man defintivt mer nu, exempel: varmvatten, valmöjlighet till mat, pengar, all elektronik som man är så beroende av, vatten, ström mm. Listan är lång på saker som man verkligen inte tänker på att så många andra människor i världen saknar.
Man önskar att man kunde göra mer, men ingen kan göra allt själv. Men tillsammans så kan vi göra något för världen och alla människor i den.


Men som Faraja skriver i nästan varje sms: I remember, I miss, I love.