Nu är det över 14 månader sen du försvann. Tiden har sen dess har gått fort men fortfarande känns det som det vart igår det hände. Det som inte fick hända, hände och nu är det upp till oss att försöka fortsätta se framåt. Livet forsätter utan dig vid våran sida på jorden även om tankarna på dig finns med varje dag.
När du somnade in så börjar man tänka tillbaka om det vart något jag kunde gjort annorlunda och självklart kunde jag gjort det. Men troligen hade det inte ändrat utgång. När detta väl hände så vart detta den bästa utvägen för dig, även om det är tungt att säga, så är det sant.
Men du kommer alltid finnas med i tankarna och jag kommer alltid minnas dig. Både du och farfar har varit så mycket delaktiga i våra liv och fått en stor betydelse. Jag minns sista gången vi träffades. Jag skulle lämna en gädda till dig som pappa och robin hade fångat och du började prata om strömingen som du skulle ha tagit men som vi fick istället. Jag stannade inte längre utan lämnde bara fisken. Jag kunde väl aldrig tro att det vart sista gången vi skulle prata med varandra.
Du vart min bästa vän och jag saknar att du ringer och hör hur det är eller bara vill prata eller kommentera något annt. Jag saknar din mat. Jag saknar att farfar och du inte bor tillsammans längre. Jag saknar din röst. Jag saknar dina kramar. Jag saknar allt. ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar