Nu har jag snart varit hemma i Svergie i en hel månad.Det känns skönt att vara hemma och att det sakta men säkert börjar gå mot våren, men jag saknar Tanzania, mer och mer för varje dag.
Men planerna för att åka tillbaka i höst ha redan
börjat gro. Så fort jag fort mitt schema inför
sommaren så blir det att boka en ny resa ner
till Tanzania. Detta känns verkligen riktigt bra.
Tanzania har verkligen fångat mitt hjärta och
folket som bor där har också charmat mig.
Sedan jag har varit i Tanzania så har min tankar och känslor ändrats. Jag vet inte riktigt vad jag vill längre. Man har även insett vad som är viktigt och saker som man förut aldrig tänkte på eller uppskattade, det gör man defintivt mer nu, exempel: varmvatten, valmöjlighet till mat, pengar, all elektronik som man är så beroende av, vatten, ström mm. Listan är lång på saker som man verkligen inte tänker på att så många andra människor i världen saknar.
Man önskar att man kunde göra mer, men ingen kan göra allt själv. Men tillsammans så kan vi göra något för världen och alla människor i den.
Men som Faraja skriver i nästan varje sms: I remember, I miss, I love.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar