Camilla

Jag har snart varit en vecka på svensk mark igen, efter fyra underbara månader i Tanzania. Det var verkligen underbart att se mamma och pappa igen på flygplatsen och sedan möta resten av familjen hemma. Jag har har snabbt återgått till mitt liv här hemma i Sverige och börjat jobba medans Ezekieli nu har börjat på universitet i Moshi och hittills verkar trivas riktigt bra. Det känns väldigt overkligt att jag för en vecka sedan var i Afrika och nu är jag hemma i kalla Sverige. När man åker mellan sitt hemland och ett annat land, så har jag nu börjat få mer och mer tankar om vart jag hör hemma. Jag känner mig inte hemma någonstans och det tär verkligen på en. Det har verkligen blivit kaos i mitt huvud och hjärta och jag tror det beror mycket på att mina familjer finns på två olika håll och i två olika länder. Känslorna börjar bli för mycket och det svåra är att hantera dem. När jag är i Tanzania så saknar jag Sverige och när jag är i Sverige saknar jag Tanzania. Eller jag saknar inte länderna i sig, jag saknar närheten till min familj. Och detta kommer tyvärr alltid att vara ett problem i mitt liv. Men jag hoppas att allt kommer lösa sig till det bästa och nu är vi på rätt väg för att underlätta en del av situationen.

Förra tisdagen blev det ändå ett goodbye party på barnhemmet, vilket jag verkligen inte ville ha. Men jag fick acceptera att ha det eftersom det var en annan volontärs sista dag också. Det blev som jag redan hade trott för känslosamt så jag fick gå ut, men lilla Jevas (runt 1,5-2 år) lyckades få mig på bättre humör, när han ställer sig utanför klassrummet och kissar. Som minne fick jag återigen en kanga. (Jag har verkligen redan många och om det fortsätter så här så kommer jag ju kunna öppna en butik).

Men jag kan bara kortfattat säga att jag älskar alla dessa underbara barn, personal och hela barnhemmet. De är helt underbara och de kommer verkligen vara extremt saknade tills jag kommer tillbaka nästa gång. Jag hoppas verkligen att jag få träffa alla igen, men jag vet ju inte vad som har hänt med alla tills den dagen jag åter står på Tanzanias mark. 
 

Men tills den dagen vi ses igen älskade vänner,

all KÄRLEK till er och jag hoppas att alla era drömmar bli verklighet ♥