tisdag, oktober 25, 2011


Idag har vi varit pa hembesok hos Selina. Selina ar 7 ar gammal och bor i det har huset tillsammans med sina foraldrar och 5 syskon. Som ni kan se pa bilden har uppe sa lever de verkligen under svara omstandigheter. Selina sover pa golvet pa en liten madrass med tva av sina broder. Resten av familjen ligger i sangen. Selina ater bara 1/dag. Om hon far mat hos Faraja Orphanage, sa far hon ingen mat hemma. Henne foraldrar saljer gronsaker men det racker inte till mat och andra nodvandliga saker. Deras toalett och dusch ar verkligen i daligt skick och det ar stor risk att barnen kan trilla igenom toalett halet. Fran Selinas hem till Faraja Orphanage tar det runt 1,5 timme att ga. Hon ar 7 ar gammal.Men den goda nyheter ar att hon fran Januari 2012 kommer bli sponsrad till en privat skola. Men hennes familj behover fortfarande allt stod dem kan fa.

Jag maste erkanna att for varje gang vi gora hembesok sa blir det jobbigare och jobbigare att hantera. Jag ser varje dag hur svara liv barnen verkligen lever. De lever verkligen under extremt svara omstandigheter och det ar sa grymt orattvist. Jag borjar klaga nar jag inte far mat efter 6 timmar. Manga barn far man efter 24 timmar. Var ar det rattvisst. Jag borjar verkligen komma i obalans med hur jag ska hantera all denna information och allt jag ser. Jag kan inte hjalpa alla och for varje dag sa borja jag ifragasatta varlden och hur det fungerar. Men aven mina egna varderingar och tankar. Verkligheten borjar bli for svar att hantera for mig. Att inse att detta ar en del av varlden, kanns extremt konstigt och overkligt.

Sa snall ni som laser, om ni har nagra kronor over, snalla tank pa oss har i Tanzania. Vi behover allt stod vi kan fa. Tank vad nagra fa kronor kan gora for dessa barn och deras familjer. Inget barn fortjana att leva som manga av dem faktiskt gor har nere. Jag kan forsakra er om att det verkligen ar sa illa som jag verkligen sager. Jag har sett med egna ogon och jag ser det varje dag. Sa snalla hjalp oss att forsoka forbattra deras liv lite grann. Jag ber er verkligen att stodja oss och vart arbete.

Inga kommentarer: