Camilla

Har i Tanzania ar allt bra.Jag ar fortfarande inte helt frisk, men det tar val ett tag innan man blir som vanligt igen. Om en vecka blir jag 23 ar vilket kanns helt otroligt. Jag borjar nastan kanna mig gammal.

Det basta av allt har nere ar att de verkar har fixat strommen. Den forsvinner inte allt ofta nufortiden. Ibland forsvinner den for nagon time och sedan kommer den tillbaka. Vilket kanns helt underbart. Man borjar nastan kanna sig bortskammd med att alltid ha tillgang till strom.

Igar var vi och besokte en privat skola. Skolan var jatte fin och hade bade dag och internatskola. Jag ska skriva mer om skolan pa Faraja Orphanage Children’s Home blog, sa om nagon ar intresserad ar det bara att hora av sig. Annars ar allt som vanligt har nere. Inget nytt har hant.

Jag har blivit sa fortjust I den flickan jag gav klader till, Ie. Hon ar verkligen underbar, men hon lever under svara forhallanden. Men de tar ju tyvarr ingen ovanlig syn har nere.

Igar var vi och kopte klader till den flickan jag namnde i ett annant inlagg, sa idag ska vi ge henne dem. Det kanns sa himla bra att ge nagot till nagon. Det ar verkligen en underbar kansla.

Igar vart aven Ezekieli mamma och tva systrar + Faraja pa besok. De tyckte inte att vi skulle behova ga till Tengeru och handla mat sa de gjorde det at oss och betalade for allt. Ja ni kanske marker, vi har det valdigt bra har nere. Ezekieli mamma bad ocksa for oss igar. Jag vet inte om vad, men Ezekieli sa att hon bland annat bad for att vi inte skulle tappa bort mer saker. Haha, ja, vi far val se om det fungerar eller ej.