Lordag den 24 september
Efter mycket om och men, sa fungerar antligen vart kylskap, sa i lordags sa bestamde vi att vi skulle aka till Tengeru Market for att kopa mat infor veckan som skulle komma. Vi kopte fullt med gronsaker och frukt. Eftersom vi inte har nagon bil, sa ar det enda alternativet att aka dalla dalla. Vilket ar extremt rorigt, speciellt pa lordagar, nar det ar marknad i denna by. Vi hade flera pasar var med mat och vart hus ligger uppe pa en kulle, ca 10 min fran huvudvagen. Jag kan bara konstatera att jag inte ar van vid att bara tunga grejor i langa strackor. Men efter 9 manader har sa borde jag ju kunna bara maten utan problem, eller sa kanske jag ska borja trana att bara maten pa huvudet, som en riktig afrikansk kvinna.

Sondag den 25 september
Denna dagen var en riktig hemma dag. Vi stadat och tvattade alla klader. Ni ska inte tro att vi anvander dammsugare, utan har torkar vi for hand med en tshirt, vilket ar ett riktigt hart arbete, speciellt for mig som verkligen inte ar van att ga med ryggen bojd. Det underlattar inte heller nar golvet ar vatt och fotterna aker at alla hall. Det ar faktiskt riktigt komplicerat att stada pa detta vis, innan man lar sig hur man ska gora det. Men jag har konstaterat att vi far stada ofta har, eftersom vi lagar maten ute i tv rummet, eftersom koket fortfarande ar under uppbyggnad.
I sondags sa kom ocksa tva av Ezekieli systrar med tva barn pa besok och middag. Vi lagade kottbullar, potatis och sas, vilket jag trodde skulle vara uppskattat, men barnen kollade valdigt skeptiskt pa maten. Men de sa att de tyckte det var gott, sa jag far val tro dem. Vi at aven snickerskaka. Vilket jag har blivit helt fralst i. Hans systrar var sa tacksamma att de fick komma sa det diskade allt och stadat at oss.

Home Sweet Home

Jag mar bara bra.

• Flygresan hit till Tanzania var lang och trakig. Jag fick vanta i narmare en timme for att fa mina vaskor pa Kilimanjaros flygplats. Ezekieli vantade utanfor och det var verkligen helt fantastiskt att fa se han igen, efter nasta 7,5 manad isar. Det ar otroligt hur mycket kanslor man kan ha for en manniska. Vi kom hem runt 10 pa kvallen till Ezekieli familj och alla barnen var fortfarande uppe och ex antal systrar var dar och valkomnade mig. Man kan inget annat an alska denna familj.
• Vi bodde hos Ezekieli familj i ca 2 veckor, sedan flyttade vi in i ett litet hyreshus, i ett omrade som kallas for Mferejini, ca 10 min fran hans foraldrars hem. Som vanligt sa gar det inte lita pa tider om nar man kan flytta in. Det bestammdes att vi skylle flytta in i lordags, men eftersom strommen har inte ar att lita pa sa kunde inte allt fixas fardigt, sa vi flyttade in i sondags, men da vart fortfarande inte allt klart. Sa vart kok, ja det ordnades igar, men bara ett bankskiva, sa vi har fortfarande valdigt svart att fa plats med alla saker.
• Strommen gar av och pa hela tiden. Men det finns faktisklt ett visst system. Om vi har strom ena kvallen sa kommer vi inte ha det nasta kvall. Ett slags varannt dag system.
• Vi har kopt en liten ugn med tva kokplattor pa, sa nu kan vi antligen laga mat och jag kan antligen baka. Men som sagt, det galler att planera sina matlagning och bakning, eftersom vi ar stromlosa valdigt ofta. Sa vi har nu inforskaffat oss en gasspis. Jag kan inte pasta att det kanns sa sakert att ha en stor gastub i huset. Men vi maste ha mojlighet att laga mat, sa det ar bara att acceptera situationen.
• Vi har kopt ett kylskap, men eftersom strommen gar av och pa, sa har vi inte fatt det riktigt kallt. Sa vi ringer den affaren som vi kopte det av och de kom och hamtade det. De testar kylskapet och det fungerar utan problem. Men eftersom vi inte har haft en stablisator, sa vi fick kopa en. Vi tar hem kylskapet och da visar det sig att var stromenergi ar valdigt lag, sa det var troligen orsaken till att kylskapet inte har fungerat. Men nu har vi bytt kontakt och nu fungerar det plotsligt. Efter att vi har betalat onodiga transportpengar.
• Vi har varit utan internet i nasta 3 veckor och fraga mig inte varfor. Men Ezekieli och jag verkar har nagon slags otur, for manga utav vara saker fungerar inte hemma, men nar vi tar dem med dem till affaren sa fungerar de utan problem. Men nu fungerar antligen internetet, nagorlunda.
• Vi ar och jobbar pa barnhemmet, men vi har mer huvudansvaret over: volontarerna, sponsorer, kontakten med organisationerna osv. I torsdags sa blev tre nya barn sponsrade till en privat skola. Det ar vart ansvar att halla koll pa alla sponsorer och barnen som har blivit sponsrade, men aven de pa barnhemmet. Vi har borjat att gora hembesok for att kunna sammanstalla lite bakgrundsfakta om alla barnen pa Faraja Orphanage Children's Home.
  Man kan verkligen konstatera att manga utav barnen kommer fran riktigt daliga livsituationer.
• Jag duschade med varmt vatten idag, for forsta gangen pa nasta 3 veckor. Helt underbart.
• Jag har tyvarr lyckats tappa bort min mobil, sa just nu har jag ingen telefonen. Jag far helt enkelt inforskaffa mig en ny vid ett senare tillfalle. Tills dess sa kan jag endast nas via Ezekieli nummer.

Det är än en gång dags att ta farväl. Men vi syns igen nästa sommar

då alla har fått nya erfarenheter och upplevelser. Vi ses igen när hösten,

 vintern och våren har försvunnit och sommaren är här igen, 2012.

Men mamma, pappa och kanske Robin: Vi ses i februari.
Tanzania nu är det återigen du och jag.

"Goodbyes are not forever.

Goodbyes are not the end.

They simply mean I'll miss you

Until we meet again!"

- Author Unknown

Countdown

1 day left.

Nu är det en dag kvar tills jag sitter på planet till Tanzania igen. Dagen imorgon kommer bli lång, men efter 12 timmars flygning så kommer jag äntligen vara framme på  flygplatsen i Tanzania, där Ezekieli med några systrar och bröder kommer att möta upp mig. Jag hoppas verkligen att de kommer att håll västerländsk tid och inte afrikansk tid. Men det återstå att se imorgon kväll.

Är det idag jag ska frossa i mig all mat jag inte kommer att kunna äta förrens nästa sommar?

"Give thanks for what you are now, and keep

fighting for what you want to be tomorrow." 

- Fernanda Miramontes-Landeros

Countdown 

2 days left.

Home sweet home.

Jag byter dig nu mot ett annat hem de kommande månaderna.

Idag är den sista natten jag tillbringar hemma, för imorgon natt så beger sig jag, min pappa och lillebror till flygplatsen. Känslorna är många och blandade. Men det kommer att gå bra. Det måste helt enkelt gå bra.

Countdown

3 days left.

Jag tänkte nämna lite om vilka mediciner man behöver ta för att åka till Tanzania. Sedan är det självklart skillnad på om man åker dit som turist eller volontär. Men när jag åkte som volontär så tog jag följande vaccinationer:
• Tyfoid (skyddar upp till 3 år)
• Hepatit A (skyddar i upp till 30 år)
• Hepatit B (skyddar i upp till 10-15år)
• Gula febern (skyddar i upp till 10 år)
• Meningokocker (skyddar i upp till 3 år)
• Tuberkulos (varierande grad av skydd mot utvecklingen av tuberkulos)
• Kolera (skyddar i upp till 2 år)
• Polio (hundraprocentig skyddseffekt)
• Malaria (tabletter)

Om ni vill ha mer information om vaccinationerna och vad de skyddar mot, så kan ni hitta mer information på bland annat: Smittskyddsinstitutet

Why can't we get all the people together in the world that we really like and

then just stay together? I guess that wouldn't work. Someone would leave.

Someone always leaves. Then we would have to say good-bye.

I hate good-byes. I know what I need. I need more hellos.

 - Charles M. Schulz

Jag bokade min biljett till Tanzania i början av augusti och då får man känslan av att det är på riktigt, det får man verkligen. Men sedan känns det som det är så lång tid kvar till det bestämda datumet och att man har all tid i världen, men tiden bara försvinner. Nu är det bara 4 dagar kvar tills jag är tillbaka i Tanzania för tredje gången på nästan 20 månader. Denna gången känns det som jag har sparat allt att göra till sista veckan, vilket kanske beror på att jag både längtar och fasar för att åka. Jag är nog en väldigt hemmakär person och just nu känns allt extremt jobbigt och dagarna bara försvinner. Det är en svår känsla att hantera, men jag vet egentligen inte hur jag hanterar det här förutom att jag skjuter upp allt framför mig. Men alltid blir nog bra när jag väl har kommit ner.

Det har varit två jobbiga veckor, som beror mycket på personliga orsaker och det blir inte lättare. Det är troligen därför jag känner mig helt handlingsförlamad. Nu är nästan allt förberett. Nu gäller det bara att börja bearbeta att jag verkligen ska åka på måndag morgon.