Nu har jag sanrt varit har i 3 veckor. Det kanns som man varit har en evighet, men anda inte. Man vanjer sig ganska snabbt vid att leva har nere. Men det kan aven bli lite dryg emellanat, nar man inte har nagot att gora. Det ar speciellt och annorlunda till Sverige, men man kan defintivt vanja sig.
Sedan jag skrev sist har det inte hant nagot direkt ovanligt. Jag har varit och jobbat pa barnhemmet. Jag undervisar babyclassen, sa jag tror det kommer va min uppgift har nere tills jag aker hem, med blandade kanslor.
Babyclass
Just nu tror jag babyclassen bestar av cirka 15-20 barn, som jag har hand om sjalv. Det fungerar INTE alls. Vi sitter just nu i et rum som ar fullt av sten och rummet ar inte ens fardigt. Barnen sitter pa en madrass och tar sonder allt de kan. De slass, bits, sparkas, nyps, drar, kastar sten och gor lektionen till total katastrof. Aven om man forsoker saga nagra ord pa swahili lyssnar det inte alls. Jag har verkligen blandade kanslor for dessa ungar. Vissa ar jatte snalla och vissa ar totalt ouppfostrade. Jag har pratat med faraja om att det inte fungerar, men jag ar fortfarande sjalv, men lite hjalp av estomi, men han hjalper mig knappt alls.
Barnhemmet
Jag trivs bra pa barnhemmet och alla ar valdigt snalla och valkommnade. Jag har tva barn som jag verkligen har fast mig mer vid, Banthi och Flora, tva helt underbara flickor. Jag tror bagge ar foraldralosa och bor hemma hos faraja. Barnhemmet ar verkligen primitivt, sa de sover och har lektioner i samma sal. De far en banan till frukost och lunchen bestar av ris och boner. Det ar runt 30 barn som ar hiv positiva, och det ar en del barn som har valdigt svart i skolan, men det forsoker man inte gora sa mycket at. Det ar verkligen annorlunda syn pa det har nere jamfort med Svergie. For fattar inte eleven sa gor det inte det och det ar inte lararens problem heller.
Familjen
Familjen ar verkligen jatte bra, sa jag har verkligen inget att klaga pa. Vattnet har nere kkommer och gar. Just nu har vi inte haft vatten i kranen sedan morgonen. Den senaste veckan har det nastan varit sa varje dag, men det ar ju bara att acceptera. Vi ater ofta samma matratter, det ar inte sa mycket variation, men det mesta ar gott, utan ugali. Det tycker jag verkligen inte om. Men serveras det sa ar det bara att ata. Det konstiagaste med familjen ar att det inte alltid ar mat hemma. Frukost kan man aldrig vara saker pa, valdigt konstigt. Men man vanjer sig vid det ocksa.
Livet i Afrika.
Helgen 23 och 24 januari
I lordags vart jag i Shangarai hela dagen. Jag vart med Ezekeilie och Samsons. Vi vart aven vi Lake Dulti, inte sa mycket att se faktiskt, men jag har sett det nu i alle fall.
I sondags vart jag i Shangarais kyrka. Faraja han ar namligen pastor, sa lovade att komma en gang i all fall. Gudtjansten holl pa i 3,5 timme, men jag vart bara i 2. Allt vart pa swahili sa forstod inte ett ord. Men det ar vart att se en gang iaf. Jag sag aven en albino och en flicka som hade down syndrom. Det ser man verkligen inte ofta har. Vi gick aven och at lite pa en "resturang" de at typ sval eller nagot, fy fan vad ackligt. Resten av dagen vart jag med Ezekeili.
Denna veckan har jag varit pa barnhemmet. Farajas syster fick aka in till sjukhuset for hon fick missfall pa tvillingar, sa ha besokt henne 3 dagar nu. Jag hade aldrig traffat henne innan, sa blev en liten konstig situation. I onsdgas sa besokte vi hennes hem, och det ar verkligen sa primitivt. Men de ska anda bjuda pa dricka och mat, fast de knappt har pengar. De ar verkligen ett givmilt folk. Jag besokte aven en familj, vars syster hade dott i hiv, forra veckan. Flickan hade namligen varit pa farjas barnhemmet. De lever verkligen enkelt alla.
Just nu har jag blivit sjuk. Vet egentligen inte vad det ar, men nagot. Sa jag hoppas jag ar pigg tills imorgon, for da ska jag till Arusha National Park. Det ska bli spannade och se vad de har att erbjuda. Idag ar jag hemma fran barnhemmet, sa tankte se om jag hinner stada och vila idag.
Jag har aven tagit lite kort sa ska se om jag kan fa upp dem nu ocksa.
Hoppas ni alla har det bra hemma i Svergie.
Har ar det varmt varje dag. Solen ar verkligen stark.
Saknar er.
Kramar
2 kommentarer:
Det låter som om du är med om en tuff resa. När man läser om hur barnen har det känns det som om de aldrig kommer att ha någon chans. barnhemmet är ju deras enda fasta punkt och vad händer därefter.
Här hemma tar vi ju allt för givet när det gäller vatten osv. Att kunna duscha när man vill ifrågasätts ju inte vi här i Svrige utan vi tar för givet att vi kan göra det när vi vill. Men helt plötsligt förstår man att det är inte förunnat för alla. utan vi är så otroligt previligierade och vi har inte ens förstått det.
Nej det ar verkligen inte sjalvklart for alla. Pa barnhemmet finns det sallan vatten, sa barnen ar alltid jatte torstiga.
De har det verkligen inte latt, det far man verkligen se med egna ogon.
Att inte vattnet fungerar har i usa beror tydligen att det ar sa liten tank pa sa manga manniskor eller nagot.
Skicka en kommentar