Min resa

Tiden ner i Tanzania har varit den bästa i hela mitt liv. Resan dit har verkligen varit en riktig upplevelse och ett minne för resten av mitt liv. Innan jag åkte så undrade jag, vad jag hade gett mig in i och om det verkligen vart värt det. Men det vart defintivt värt allting och alla pengar. Min resa till Tanzania har verkligen satt sina spår och defintivt ändrat mina tankar om vad jag vill göra, hur man ska leva osv. När man åker till Tanzania inser man att det är stor skillnad mellan att leva där och i Sverige, men det är ändå inte så olikt i alle fall. Vi har alla samma behov, alla har drömmar och mål osv. Det är inte så stor skillnad även om vi har många kulturella skillnader och levnadsätt.
Alla dagar där är inte underbara precis som inte alla dagar här i Sverige är underbara.
Att ha jobbat på ett barnhem och sett allt med egna ögon, det får en verkligen att börja undra över rättvisan här i världen. Varför ska dessa människor och barn leva fattigt, knappt ha mat eller vatten, söndriga hus, ingen ström mm och vi här i Sverige, har allt vid kan be om och mer än det. Det är verkligen så fel.
Jag har verkligen trivts på barnhemmet och även om varje dag inte har varit den roligaste så har jag uppskattat varje minut med barnen, att vara på barnhemmet och att vara i Tanzania. Alla har fått en speciell plats i mitt hjärta och jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att alla lyckas och får ett bra liv.
Jag är verkligen glad att jag gjorde denna resa dit, för den har gett mig tillbaka så mycket. Jag har fått en till familj där nere som jag verkligen älskar.
Även att jag bara varit hemma i snart 2 veckor, så saknar jag dem grymt mycket.
Tanzania kommer alltid ligga mig nära hjärtat och alla jag lärt känna där nere.

Min bebis klass i 2 månader.

Från början bestod klassen runt 12 stycken barn men ökade ganska snabbt upp till ett 20 tal. Barnen är från runt 3-4 år, sedan får de komma upp en klass högre om de är duktiga. De första 5 veckorna så hade jag dem alldels själv. En som jobbade på barnhemmet skulle hjälpa mig, men det vart inte mycket till hjälp.

Klassrummet vi hade från början bestod av stenbetong och golv som bestod av grus och sten. Rummet vart grått och vi satt på en madrass. Leksaker fanns det inte direkt och vi hade lite få böcker att använda oss av. Eftersom barnen inte kunde så mycket engelska och jag kunde inte swahili så vart kommunikationen inte den enklaste. Men de är väldigt duktiga på att räkna till 20 på engelska och swahili och abc.

Under den tiden jag vart på barnhemmet så vart det även 2 spanska tjejer där och de bestämde sig för att donera pengar och renovera baby klassrummet. Så först så vart det en som tog cement på hela vägarna och golvet och så de målade det ljusblått och ritade dit en svart tavla. ETT STORT LYFT.

Efter 5 veckor så kom det en volontär som började va i min klass, Gina. Hon vart verkligen ett lyft. Så nu vart vi 2 volontärer i ett rum som vart nymålat och med en svart tavla. Vi tog även in bänkar, så barnen skulle få en mer skolmiljö än innan. Det blev verkligen en stor förbättring jämfört med innan. Barnen skulle nu även sova middag mellan 12-1. Men det vart inte så många som sov den timmen innan maten.

Även om barnen har sparakts, bitits, gråtit, skrikit, slagit varandra osv, så har det verkligen varit en rolig tid och lärorik. Även om varje dag inte har varit den roligaste så har jag uppskattat varje minut med barnen.

Hemma i Sverige igen

Nu har jag varit hemma i en vecka i Sverige. Jag har tyvärr varit sjuk sen jag kom hem, men mår bättre nu, så det vart inget allvarligt. Det är verkligen kallt här hemma jämfört med Tanzania, så jag har hållt mig inomhus. Men det börjar bli dags att börja gå ut nu också.

Jag har blandade känslor för jag saknar det där nere, men det är ändå skönt att vara hemma igen. Men jag glädjer mig med tanken på att jag förhoppningvis ska kunna åka ner till Tanzania igen till hösten.

Just nu är tanken att jag ska skänka pengar till barnhemmet som ska gå till en bil. Att ha en bil är en nödvändighet därnere nu på grund av avstånd. Barnen bor långt från skolan, och blir de sjuka så kan Faraja hämta dem och kör dem till sjukhuset och inte behöva ta sig till fot, som han gör nu. Det underlättar även när det gäller att handla mat, och slippa ta allt i dallan. Så detta tro jag kommer bli ett bra bidrag till barnhemmet.

Faraja Orphans Children Home

Här har vi lite bilder på hur Faraja Orphans Children Home, området ser ut. Överst har vi bilder på själva kontoret, in och utsida. Där inne är alltså kontor, en lektions sal, ett sovrum med en säng, mat och leksaker/böcker mm förråd. Jag tror det sover runt ett 10-12 barn där inne och även Faraja och då finns det alltså en enda säng, en madrass, två fåtöljer och en soffa.

Området består av kontoret då, kyrkan som även har 2 små rum, en halvbyggd saloon, en byggnad som består av 2 stora klassrum och 2 mindre rum (ett är bebis klassrummet), ett dass.

Bakom kontoret ligger köket. Man kokar maten över en öppen spis. Man har en kokerska som kokar maten och hon får lika mycket lön som lärarna.

De äter följade maträtt 1 gång/per vecka;

-ris och bönor

-ugali med grönsaker

-ugali med bönor

-matris (finkornigt ris)

Barnen får alltså lunch 4 dagar i veckan och till frukost får de 1 banan (småbananer). Det är inga portioner eller tillgångar som vi här hemma. De får en omgång mat och ibland räcker det inte till alla och många blir inte mätta. Många utav barnen får troligen inte mer mat än den de får på barnhemmet. Tillgången till rent vatten är inte heller den bästa. Många utav barnen dricker skitigt vatten eller inget alls på barnhemmet. Många av dem är törstiga hela dagen.

På de andra bilderna har vi några utav barnen och på sista bilden så städar de skolgården. De sopar med kvistar med löv på .

På barnhemmet jobbar det 4 lärare. Det är även alltid volontärer där. När jag vart där så vart vi runt 4 volontärer. Sedan är ju självklart Faraja där, men han undervisar inte. Jag tror lärarna får 20000 TZS antingen per vecka eller varanan vecka. 20000 TZS = Ca 140 svenska kronor.

Skolan börjar runt klockan 9 och håller på till ca 1 eller 2. Vilket beror på när maten är klar. Man äter lunch klockan 1. Många barn är där redan klockan 8 på morgonen. Barnens klasser är uppdelade efter ålder. Barnen är mellan 3-13 eller 14 år. För att barnen ska komma till en statlig eller privat skola så behöver de sponsorer. För att man ska kunna gå i skolan i Tanzania så kostar det pengar, och det gäller varje år. Beroende på vart man går så kostar det olika mycket men runt 400 000 TZS eller mer tro jag.

De som vill donera pengar till barnhemmet eller sponsra ett barns skolgång, SÄG TILL. De behöver all hjälp de kan få och vore evigt tacksamma för all hjälp och donationer de kan få.

Farajas Orphans Children Home är verkligen ett jättebra ställe och Faraja gör allt han kan för alla barnen där, även de som bara går i skola där. Han har ett extremt stort hjärta.

Mer bilder

Overst:

-Diana

-Ezekeili

-Camilla

-En dag i klassrummet (samma som den nedesta)

-Dani upp och ner

-En dag pa faltet med Freddies marsvin

Antingen skriver jag mer imorgon eller sa skriver jag om mina sista dagar har nere nar jag kommer hem till Sverige.

Hemresan

Pa torsdag runt 11-11.30 kommer taxin och hamtar mig och lamnar mig pa flygplatsen. Sedan gar mitt flyg ca 15.30 till Narobi och dar far jag vanta i ca 7 timmar tills mitt flyg till Amsterdam gar. Sa pa fredag morgon gar mitt flyg fran amsterdam till goteborg. Sa pa fredag ar jag hemma i Sverige igen.

Hade sa bra alla sa ses vi snart :)

Kramar

Jambo

Just nu hander det inte allt for mycket har nere. Det vanliga.
I helgen sa hade vi problem med kylskapet som vart totalt varmt istallet for kallt. Igar slutade spisen att fungerar och vattnet kommer och gar hela tiden. Vi har inget brod, smor eller agg hemma. Men forhoppnigsvis handlar de idag, for idag ar det marknad i Tengeru. Annars sa ar allt bra har nere. Dagarna gar sakta men sakert.
I helgen sag jag en overfull dalla dalla. Bakdelen skrapade nastan i marken nar de akte (antagligen for att det vart marknad i Tengeru och alla kvinnor handlar massa da)

Nu ar det snart bara 1 vecka kvar tills jag aker harifran sa dags att ta tag i handlandet. Nu har jag 3 dagar kvar p barnhemmet, vilket ar med blandade kanslor. Jag alskar alla, absolute, men smabarnen och allt brak, skrik, gratande, bitande, kastande osv. Det tar pa krafterna aven om det ar lugnare nu an det varit innan.
Faraja har ett stort hjarta som tar hand om alla dessa barn 24/7, det behovs verkligen talamod och karlek.

Detta aventyr har verkligen varit en stor och en positivt men aven negativ upplevelse. Det ar jobbigt att se alla manniskor, for manga har det verkligen riktigt svart. En av de jobbigaste situationerna hart nere ar att se nar barnen pa banrhemmet far mat, for det ar faktiskt inte mycket och ibland delar man och maten racker inte osv. Men aven att se hur illa manniskor har faktiskt har det. Hur de lever osv.

De aterstaende dagarna hander faktiskt inte sa mycket, barnhemmet 2 dagar denna vecka. Sedan vara med ezekeili i helgen. Kopa lite godis till barnhemmet tills mandag, som ar min sista dag. Handla in det sista. Ga till flygbologet och se sa att allt ar ratt och lite sa.

Men tills vi ses
Hade kanon bra.
Kramar

Bilder sager mer an tusen ord.

Overst:

-Okea

-Joeli

-Banthi

-Barracka

-Middag*2

-I klassrummet

-Camilla och Sarha lagar mat

-Nagra utav barnen pa barnhemmet