Har ar lite bilder pa Mt Meru, barnhemmet, min babyclass, undervising pa en skola om hiv och aids. Det kommer mer bilder sen.
fredag, januari 29, 2010
Bilder
Har ar lite bilder pa Mt Meru, barnhemmet, min babyclass, undervising pa en skola om hiv och aids. Det kommer mer bilder sen.
Snart 3 veckor
Nu har jag sanrt varit har i 3 veckor. Det kanns som man varit har en evighet, men anda inte. Man vanjer sig ganska snabbt vid att leva har nere. Men det kan aven bli lite dryg emellanat, nar man inte har nagot att gora. Det ar speciellt och annorlunda till Sverige, men man kan defintivt vanja sig.
Sedan jag skrev sist har det inte hant nagot direkt ovanligt. Jag har varit och jobbat pa barnhemmet. Jag undervisar babyclassen, sa jag tror det kommer va min uppgift har nere tills jag aker hem, med blandade kanslor.
Babyclass
Just nu tror jag babyclassen bestar av cirka 15-20 barn, som jag har hand om sjalv. Det fungerar INTE alls. Vi sitter just nu i et rum som ar fullt av sten och rummet ar inte ens fardigt. Barnen sitter pa en madrass och tar sonder allt de kan. De slass, bits, sparkas, nyps, drar, kastar sten och gor lektionen till total katastrof. Aven om man forsoker saga nagra ord pa swahili lyssnar det inte alls. Jag har verkligen blandade kanslor for dessa ungar. Vissa ar jatte snalla och vissa ar totalt ouppfostrade. Jag har pratat med faraja om att det inte fungerar, men jag ar fortfarande sjalv, men lite hjalp av estomi, men han hjalper mig knappt alls.
Barnhemmet
Jag trivs bra pa barnhemmet och alla ar valdigt snalla och valkommnade. Jag har tva barn som jag verkligen har fast mig mer vid, Banthi och Flora, tva helt underbara flickor. Jag tror bagge ar foraldralosa och bor hemma hos faraja. Barnhemmet ar verkligen primitivt, sa de sover och har lektioner i samma sal. De far en banan till frukost och lunchen bestar av ris och boner. Det ar runt 30 barn som ar hiv positiva, och det ar en del barn som har valdigt svart i skolan, men det forsoker man inte gora sa mycket at. Det ar verkligen annorlunda syn pa det har nere jamfort med Svergie. For fattar inte eleven sa gor det inte det och det ar inte lararens problem heller.
Familjen
Familjen ar verkligen jatte bra, sa jag har verkligen inget att klaga pa. Vattnet har nere kkommer och gar. Just nu har vi inte haft vatten i kranen sedan morgonen. Den senaste veckan har det nastan varit sa varje dag, men det ar ju bara att acceptera. Vi ater ofta samma matratter, det ar inte sa mycket variation, men det mesta ar gott, utan ugali. Det tycker jag verkligen inte om. Men serveras det sa ar det bara att ata. Det konstiagaste med familjen ar att det inte alltid ar mat hemma. Frukost kan man aldrig vara saker pa, valdigt konstigt. Men man vanjer sig vid det ocksa.
Livet i Afrika.
Helgen 23 och 24 januari
I lordags vart jag i Shangarai hela dagen. Jag vart med Ezekeilie och Samsons. Vi vart aven vi Lake Dulti, inte sa mycket att se faktiskt, men jag har sett det nu i alle fall.
I sondags vart jag i Shangarais kyrka. Faraja han ar namligen pastor, sa lovade att komma en gang i all fall. Gudtjansten holl pa i 3,5 timme, men jag vart bara i 2. Allt vart pa swahili sa forstod inte ett ord. Men det ar vart att se en gang iaf. Jag sag aven en albino och en flicka som hade down syndrom. Det ser man verkligen inte ofta har. Vi gick aven och at lite pa en "resturang" de at typ sval eller nagot, fy fan vad ackligt. Resten av dagen vart jag med Ezekeili.
Denna veckan har jag varit pa barnhemmet. Farajas syster fick aka in till sjukhuset for hon fick missfall pa tvillingar, sa ha besokt henne 3 dagar nu. Jag hade aldrig traffat henne innan, sa blev en liten konstig situation. I onsdgas sa besokte vi hennes hem, och det ar verkligen sa primitivt. Men de ska anda bjuda pa dricka och mat, fast de knappt har pengar. De ar verkligen ett givmilt folk. Jag besokte aven en familj, vars syster hade dott i hiv, forra veckan. Flickan hade namligen varit pa farjas barnhemmet. De lever verkligen enkelt alla.
Just nu har jag blivit sjuk. Vet egentligen inte vad det ar, men nagot. Sa jag hoppas jag ar pigg tills imorgon, for da ska jag till Arusha National Park. Det ska bli spannade och se vad de har att erbjuda. Idag ar jag hemma fran barnhemmet, sa tankte se om jag hinner stada och vila idag.
Jag har aven tagit lite kort sa ska se om jag kan fa upp dem nu ocksa.
Hoppas ni alla har det bra hemma i Svergie.
Har ar det varmt varje dag. Solen ar verkligen stark.
Saknar er.
Kramar
Sedan jag skrev sist har det inte hant nagot direkt ovanligt. Jag har varit och jobbat pa barnhemmet. Jag undervisar babyclassen, sa jag tror det kommer va min uppgift har nere tills jag aker hem, med blandade kanslor.
Babyclass
Just nu tror jag babyclassen bestar av cirka 15-20 barn, som jag har hand om sjalv. Det fungerar INTE alls. Vi sitter just nu i et rum som ar fullt av sten och rummet ar inte ens fardigt. Barnen sitter pa en madrass och tar sonder allt de kan. De slass, bits, sparkas, nyps, drar, kastar sten och gor lektionen till total katastrof. Aven om man forsoker saga nagra ord pa swahili lyssnar det inte alls. Jag har verkligen blandade kanslor for dessa ungar. Vissa ar jatte snalla och vissa ar totalt ouppfostrade. Jag har pratat med faraja om att det inte fungerar, men jag ar fortfarande sjalv, men lite hjalp av estomi, men han hjalper mig knappt alls.
Barnhemmet
Jag trivs bra pa barnhemmet och alla ar valdigt snalla och valkommnade. Jag har tva barn som jag verkligen har fast mig mer vid, Banthi och Flora, tva helt underbara flickor. Jag tror bagge ar foraldralosa och bor hemma hos faraja. Barnhemmet ar verkligen primitivt, sa de sover och har lektioner i samma sal. De far en banan till frukost och lunchen bestar av ris och boner. Det ar runt 30 barn som ar hiv positiva, och det ar en del barn som har valdigt svart i skolan, men det forsoker man inte gora sa mycket at. Det ar verkligen annorlunda syn pa det har nere jamfort med Svergie. For fattar inte eleven sa gor det inte det och det ar inte lararens problem heller.
Familjen
Familjen ar verkligen jatte bra, sa jag har verkligen inget att klaga pa. Vattnet har nere kkommer och gar. Just nu har vi inte haft vatten i kranen sedan morgonen. Den senaste veckan har det nastan varit sa varje dag, men det ar ju bara att acceptera. Vi ater ofta samma matratter, det ar inte sa mycket variation, men det mesta ar gott, utan ugali. Det tycker jag verkligen inte om. Men serveras det sa ar det bara att ata. Det konstiagaste med familjen ar att det inte alltid ar mat hemma. Frukost kan man aldrig vara saker pa, valdigt konstigt. Men man vanjer sig vid det ocksa.
Livet i Afrika.
Helgen 23 och 24 januari
I lordags vart jag i Shangarai hela dagen. Jag vart med Ezekeilie och Samsons. Vi vart aven vi Lake Dulti, inte sa mycket att se faktiskt, men jag har sett det nu i alle fall.
I sondags vart jag i Shangarais kyrka. Faraja han ar namligen pastor, sa lovade att komma en gang i all fall. Gudtjansten holl pa i 3,5 timme, men jag vart bara i 2. Allt vart pa swahili sa forstod inte ett ord. Men det ar vart att se en gang iaf. Jag sag aven en albino och en flicka som hade down syndrom. Det ser man verkligen inte ofta har. Vi gick aven och at lite pa en "resturang" de at typ sval eller nagot, fy fan vad ackligt. Resten av dagen vart jag med Ezekeili.
Denna veckan har jag varit pa barnhemmet. Farajas syster fick aka in till sjukhuset for hon fick missfall pa tvillingar, sa ha besokt henne 3 dagar nu. Jag hade aldrig traffat henne innan, sa blev en liten konstig situation. I onsdgas sa besokte vi hennes hem, och det ar verkligen sa primitivt. Men de ska anda bjuda pa dricka och mat, fast de knappt har pengar. De ar verkligen ett givmilt folk. Jag besokte aven en familj, vars syster hade dott i hiv, forra veckan. Flickan hade namligen varit pa farjas barnhemmet. De lever verkligen enkelt alla.
Just nu har jag blivit sjuk. Vet egentligen inte vad det ar, men nagot. Sa jag hoppas jag ar pigg tills imorgon, for da ska jag till Arusha National Park. Det ska bli spannade och se vad de har att erbjuda. Idag ar jag hemma fran barnhemmet, sa tankte se om jag hinner stada och vila idag.
Jag har aven tagit lite kort sa ska se om jag kan fa upp dem nu ocksa.
Hoppas ni alla har det bra hemma i Svergie.
Har ar det varmt varje dag. Solen ar verkligen stark.
Saknar er.
Kramar
onsdag, januari 20, 2010
Andra veckan
Sedan i lordags har det faktiskt inte hant sa mycket faktiskt. Dagarna har kan bli lite sma sega. Hemma sa gar det manniskor in och ut hela tiden, men man vanjer sig ganska snabbt vid det. Jesca, en tjej som bodde hos familjen, ar tillbaka pa skolan nu. Men ska aka och besoka henne, har jag lovat. Verkligen en helt underbar tjej.
17 januari
I sondags gjorde jag inte sa mycket. Pa morgonen klockan 7, gick jag till kyrkan med Jesca, mendet vart inte sa speicellt. Sedan vart jag mest hemma och tog det lugnt, sov, kollade pa film. Vart aven och handlade lite. Att kopa ex: kex, pringles chips, flingor mm, kostar mycket mer an vad det gor i Sverige. Pingles chips kostar runt 35 kronor, det ar inte klokt.
18 januari
I mandags fyllde Lykke ar, sa jag, Lykke och 3 till vart och at i Usa. Familjen hade gjort jatte manga ratter som vi faktiskt inte trodde de skulle gjort. For oftast det manniskorna sager har blir inte av, eller sa blir det senare. Men Lykke blev positivt overrasskad. Pa barnhemmet vart det som vanligt. Pa eftermiddag gjort vid hembesok. Man ser hur barnen bor, varfor de inte ar i skolan och sa.
19 januari
Igar undervisade jag bebisklassen. Att va en pa ungefar 10-15 ungar fungerar verkligen inte. Eftersom vi ar i ett rum som inte ar klart sa ar det skitigt och mycket sten. Sa vi far sitta pa en madrass. Och dessa barn brakar och slass. Idag kastade de till och med sten i huvudet pa varandra. Och det gar verkligen inte stoppa. For de grater och slass om vartannat. Aven igar vart vi pa hembesok. Fy fan barnen pa bland annatr pa ett berg sa vi gick ratt upp i ca 2 timmar, fy fan. Men det vart intressant. De vart jag Lotha, Angeliqa, Ezekeili och 3 barn. Vi hade faktiskt valdigt roligt :)
20 januari
Idag har det verkligen vart en rolig dag. Dagen borjade med att Farja och jag skulle ga och fraga om 3 barn kunde pa borja pa primer school. Nar vi ar pavag mot skolan sa ja, uttrycker han sig sa enkelt som, man har behov. Sedan val pa skolan sa forklarade han valdigt mycket om att man har behov och det borde han och jag fixa. Valdigt skum situation, med tanke pa att han ar chefen ocksa. Man ska veta att har ar folk valdigt nargangna, sa man kramas, haller handen och osv med varandra. Sen eftersom Faraja inte kan engelska sa bra fick Lotha translate, valdigt pinsam situation. Men Faraja vill alltsa gifta sig med mig, inte illa va, och han ar massajledare, hahah. Valdigt komsiskt allt. Men det roligast av allt ar att hans lillebror Ezekeili, vill samma sak. Aven hans andra bror har talat om det. Verkligen knapp sitution. Men jag gillar verkligen Ezekeili. En underbar kille. Jag har hamnat i en knig situation. Jag hoppas verkligen Faraja glommer bort detta eller inte menar det. Nu pa eftermiddagarna ska aven Faraja pch Lotha lara oss Swahili. Jag har aven varit pa Tengeru Marknad idag med forst Justin och sedan kom Simon. Men det blev en snabb runda for det vart sa himla varmt.
Dagarna rullar pa, men det kan va lite segt faktiskt. Jag anvander mycket flipflop, sa man ar aldrig ren om sina fotter. Tanzania ar ett underbart land och folket har ar verkligen super trevliga. Alla sager Jambo, Mambo osv.
Jag trivs, men langtar aven hem.
STOR KRAM FRAN ETT VARMT MEN JUST NU REGNIGT AFRIKA
17 januari
I sondags gjorde jag inte sa mycket. Pa morgonen klockan 7, gick jag till kyrkan med Jesca, mendet vart inte sa speicellt. Sedan vart jag mest hemma och tog det lugnt, sov, kollade pa film. Vart aven och handlade lite. Att kopa ex: kex, pringles chips, flingor mm, kostar mycket mer an vad det gor i Sverige. Pingles chips kostar runt 35 kronor, det ar inte klokt.
18 januari
I mandags fyllde Lykke ar, sa jag, Lykke och 3 till vart och at i Usa. Familjen hade gjort jatte manga ratter som vi faktiskt inte trodde de skulle gjort. For oftast det manniskorna sager har blir inte av, eller sa blir det senare. Men Lykke blev positivt overrasskad. Pa barnhemmet vart det som vanligt. Pa eftermiddag gjort vid hembesok. Man ser hur barnen bor, varfor de inte ar i skolan och sa.
19 januari
Igar undervisade jag bebisklassen. Att va en pa ungefar 10-15 ungar fungerar verkligen inte. Eftersom vi ar i ett rum som inte ar klart sa ar det skitigt och mycket sten. Sa vi far sitta pa en madrass. Och dessa barn brakar och slass. Idag kastade de till och med sten i huvudet pa varandra. Och det gar verkligen inte stoppa. For de grater och slass om vartannat. Aven igar vart vi pa hembesok. Fy fan barnen pa bland annatr pa ett berg sa vi gick ratt upp i ca 2 timmar, fy fan. Men det vart intressant. De vart jag Lotha, Angeliqa, Ezekeili och 3 barn. Vi hade faktiskt valdigt roligt :)
20 januari
Idag har det verkligen vart en rolig dag. Dagen borjade med att Farja och jag skulle ga och fraga om 3 barn kunde pa borja pa primer school. Nar vi ar pavag mot skolan sa ja, uttrycker han sig sa enkelt som, man har behov. Sedan val pa skolan sa forklarade han valdigt mycket om att man har behov och det borde han och jag fixa. Valdigt skum situation, med tanke pa att han ar chefen ocksa. Man ska veta att har ar folk valdigt nargangna, sa man kramas, haller handen och osv med varandra. Sen eftersom Faraja inte kan engelska sa bra fick Lotha translate, valdigt pinsam situation. Men Faraja vill alltsa gifta sig med mig, inte illa va, och han ar massajledare, hahah. Valdigt komsiskt allt. Men det roligast av allt ar att hans lillebror Ezekeili, vill samma sak. Aven hans andra bror har talat om det. Verkligen knapp sitution. Men jag gillar verkligen Ezekeili. En underbar kille. Jag har hamnat i en knig situation. Jag hoppas verkligen Faraja glommer bort detta eller inte menar det. Nu pa eftermiddagarna ska aven Faraja pch Lotha lara oss Swahili. Jag har aven varit pa Tengeru Marknad idag med forst Justin och sedan kom Simon. Men det blev en snabb runda for det vart sa himla varmt.
Dagarna rullar pa, men det kan va lite segt faktiskt. Jag anvander mycket flipflop, sa man ar aldrig ren om sina fotter. Tanzania ar ett underbart land och folket har ar verkligen super trevliga. Alla sager Jambo, Mambo osv.
Jag trivs, men langtar aven hem.
STOR KRAM FRAN ETT VARMT MEN JUST NU REGNIGT AFRIKA
lördag, januari 16, 2010
Lordag
Har i Tanzania ar allt bara bra. Nu ar det verkligen varmt har nere, sa jag har redan brant mig, utan att jag ens hade forsokt sola. Har i Usa gar strommen lite varje dag, sa nar man sitter har pa et internetcafe sa ar det inte sakert att man hinner far ivag nogot innan strommen gar, sa det lite surt om man skrivit och sedan gar strommen. Men det ar bara atta acceptera laget. Jag ska skriva lite om vad som hant sen sist jag skrev.
14 januari
I torsdags vart jag pa barnhemmet igen och jobbade. Aven denna dag fick jag ha hand om bebis klassen. De ar runt 10, men det variera bade upp och nere. Vi fick sitta ute pa bankar och mala. Det ar verkligen inte latt med kommunikationen mellan oss, for de pratar swahili och knappt nagon engelska. Men de ar helt underbara barnen. Dagarna pa barnhemmet gar valdigt fort sa det ar ju bra. pa kvallen vart det social kvall for alla volontarer sa vi vart och at pa en resturang som heter pepe pizza. Jag at en pizza som nu i efterhhand vart valdigt daligt, pa grund av allt fet den inneehaller, jamfort med maten vi far har nere, sa man madde inte super efterat och man orkade knappt ata halften. Nagra gick vidare till en klubb, for nagra skulle aka hem. Men jag ooch nagra till tog en taxi hem istallet. Det finns knappt nagra lampor pa kvallarna sa att hittai morkret ar inte latt. Sa taxin kor alla till dorrarna for sakerhetens skull.
15 januari
Pa fredagar har barnen lektioner i kanske 2 timmar, sedan sa far de leka hela till klockan 1 ungefar, sedan ar dagen slut. Jag och faraja ska undervisa nogra utav barnen om hiv och aids. Verkligen inte det jag hade velat, for jag vill inte undervisa, men nu ar det bara att acceptera situationern. Nar vi gick upp till skola for att fraga rektorn om vi kunde ha undervisningen dar sa, skrek massa barn muzungi (utlanning) de verkligen skrek. Det ar precis som man kommer fran yttre rymden, haha. Det ska verkligen bli spannande att se hu undervisningen ska ga till, for faraja talar knappt nogon engelska, och jag fattar inte swahili, sa detta kan bli valdigt interessant. Vi lekte pa ett falt i 3 timmar igar och det vart verkligen varmt. Manga av barnen vill sitta jamte en, eller i knaet, halla handen, bli barda, halla pa med mitt har osv. Men det ar verkligen underbara barn. Men de kan inte samsa att halla i handen utan de vill ofta halla sjalva. Jag far verkligen muskler, efter allt barande det blir, haha. Eftersom solen tog sa hart igar har jag brant hela armarrna. Sa oversidan ar helt roda och undersidan vit. Jag hade en tshiirt pa mig sa jag har verkligen bonabranna :/ Nar barnen hade gatt hem sa vart jag lite med Ezekeili. Igar at vi potatis och pasta. Poatisen kokar de i nagon sas, verkligen gott.
16 januari
An sa lange sa har dagen varit valdigt lugn. Det ar verkligen varmt och jag har vatsekbrist sa far vila och har langarmat for att undvika att branna mig annu mer. I eftermiddag ska jag aka till shangari och umgas med ezekeili. Annars ar det inga storre planer for dagen.
Imorgon ska jag folja med familjen till kyrkan klockan 7 pa morgon. Det ska bli spannande och se.
Allmant
Allt ar valdigt bra har nere. Maten ar helt okej, speciellt middagen. Frukosten kan vara et problem, for det finns inte alltid brod hemma, eller frukt. Till frukost idag at jag friterad potatis och tomat och gruka. Verkligen en stabil frukost. Gronsakakerna och frukten i kylskapet ar inte allt det frachaste man sett, men det ar bara att ata iaf. Familjen ar jatte bra. Folk gar och kommer hela tiden hemma hos oss. Kanns lite underligt. Nu tror jag en aldre dam bor hos oss, for hon ar sjuk men jag ar inte saker.
Sammanfattningvis: Det ar helt okej har nere, men annorlunda. Det kanns som man varit har mycket langre an man varit. Kvallarna kan bli lite langa for vi ater inte forrens runt 8-9 pa kvallarna. Jag trivs, men jag saknar riktigt brod och palagg. Men det ar bara 2 mander, sa det ar helt okej. Jag hoppas aven kunna hitta nagon som vill aka till sergengent, nationalparken. Men vi far se.
Haade sa bra alla :)
KRAMAR fran ett varmt afrika
14 januari
I torsdags vart jag pa barnhemmet igen och jobbade. Aven denna dag fick jag ha hand om bebis klassen. De ar runt 10, men det variera bade upp och nere. Vi fick sitta ute pa bankar och mala. Det ar verkligen inte latt med kommunikationen mellan oss, for de pratar swahili och knappt nagon engelska. Men de ar helt underbara barnen. Dagarna pa barnhemmet gar valdigt fort sa det ar ju bra. pa kvallen vart det social kvall for alla volontarer sa vi vart och at pa en resturang som heter pepe pizza. Jag at en pizza som nu i efterhhand vart valdigt daligt, pa grund av allt fet den inneehaller, jamfort med maten vi far har nere, sa man madde inte super efterat och man orkade knappt ata halften. Nagra gick vidare till en klubb, for nagra skulle aka hem. Men jag ooch nagra till tog en taxi hem istallet. Det finns knappt nagra lampor pa kvallarna sa att hittai morkret ar inte latt. Sa taxin kor alla till dorrarna for sakerhetens skull.
15 januari
Pa fredagar har barnen lektioner i kanske 2 timmar, sedan sa far de leka hela till klockan 1 ungefar, sedan ar dagen slut. Jag och faraja ska undervisa nogra utav barnen om hiv och aids. Verkligen inte det jag hade velat, for jag vill inte undervisa, men nu ar det bara att acceptera situationern. Nar vi gick upp till skola for att fraga rektorn om vi kunde ha undervisningen dar sa, skrek massa barn muzungi (utlanning) de verkligen skrek. Det ar precis som man kommer fran yttre rymden, haha. Det ska verkligen bli spannande att se hu undervisningen ska ga till, for faraja talar knappt nogon engelska, och jag fattar inte swahili, sa detta kan bli valdigt interessant. Vi lekte pa ett falt i 3 timmar igar och det vart verkligen varmt. Manga av barnen vill sitta jamte en, eller i knaet, halla handen, bli barda, halla pa med mitt har osv. Men det ar verkligen underbara barn. Men de kan inte samsa att halla i handen utan de vill ofta halla sjalva. Jag far verkligen muskler, efter allt barande det blir, haha. Eftersom solen tog sa hart igar har jag brant hela armarrna. Sa oversidan ar helt roda och undersidan vit. Jag hade en tshiirt pa mig sa jag har verkligen bonabranna :/ Nar barnen hade gatt hem sa vart jag lite med Ezekeili. Igar at vi potatis och pasta. Poatisen kokar de i nagon sas, verkligen gott.
16 januari
An sa lange sa har dagen varit valdigt lugn. Det ar verkligen varmt och jag har vatsekbrist sa far vila och har langarmat for att undvika att branna mig annu mer. I eftermiddag ska jag aka till shangari och umgas med ezekeili. Annars ar det inga storre planer for dagen.
Imorgon ska jag folja med familjen till kyrkan klockan 7 pa morgon. Det ska bli spannande och se.
Allmant
Allt ar valdigt bra har nere. Maten ar helt okej, speciellt middagen. Frukosten kan vara et problem, for det finns inte alltid brod hemma, eller frukt. Till frukost idag at jag friterad potatis och tomat och gruka. Verkligen en stabil frukost. Gronsakakerna och frukten i kylskapet ar inte allt det frachaste man sett, men det ar bara att ata iaf. Familjen ar jatte bra. Folk gar och kommer hela tiden hemma hos oss. Kanns lite underligt. Nu tror jag en aldre dam bor hos oss, for hon ar sjuk men jag ar inte saker.
Sammanfattningvis: Det ar helt okej har nere, men annorlunda. Det kanns som man varit har mycket langre an man varit. Kvallarna kan bli lite langa for vi ater inte forrens runt 8-9 pa kvallarna. Jag trivs, men jag saknar riktigt brod och palagg. Men det ar bara 2 mander, sa det ar helt okej. Jag hoppas aven kunna hitta nagon som vill aka till sergengent, nationalparken. Men vi far se.
Haade sa bra alla :)
KRAMAR fran ett varmt afrika
onsdag, januari 13, 2010
Nu ar jag antligen framme
Nu ar jag framme i Tanzania. Flygresan ner gick bra. Amsterdam har verkligen en stor flygplats, men det vart bra instruktioner, sa det gick bra att hitta ratt flygplats. Det ar valdigt ensamt att flyga sjalv, sa nasta gang blir det verkligen inte ensam. Nar jag val kom fram till Kilimajaro flygplats sa motes jag upp av en kille som hette Chandu som korde mig hem till min vardamilj. Eftersom jag kom dit sa sent pa kvallen sa blev det sangen direkt.
12 januari
Igar fick jag en instruktionsdag i Arusha, jag fick aven se runt pa barnehemmet och aka dalla-dalla. Att aka dalla-dalla ar verkligen en speciell upplevelse. Det ar som en liten minibuss fullt avv personer. Det ar runt 14 plats i bussen, men det gar faktiskt trycka in en hel del personer till (idag vart vi 23 st) sa det ar ratt trangt, som ni forstar. I arusha sa visade mig Herman runt, men jag kommer inte ihag mycket, och jag kan defintivt inte hitta tillbaka till alla stallen igen. Det ar verkligen stort och allt ser likadant ut.
Jag delar rum med en tjej fran danmark och hon ar verkligen jatte bra och forklara saker och ting i familjen och annat. Familjen fick sina presenter och de tyckte verkligen om dem. Elisabeth kollade film hela kvallen. Igar at vi, potatis och ris.
Det vart en snabb uppdatering av igar.
13 januari
Idag vart min forsta dag pa faraja orphanage. Jag klarade faktiskt av att aka dalla-dalla sjalv med lite hjalp av folket i bussen. Det ar runt 30 barn som bor dar men det ar upp till 200 barn dar pa dagarna, for de har en lokal skola dar. Idag har jag haft lektioner med barn fran 2,3-5 ar. De ar verkligen duktiga. Barnhemmet ar verkligen behov av hjalp, for man sover och har klassrummen i SAMMA rum. Barnen ar helt underbara. Har ven traffat flera trevliga personer idag. Bland annat Justin som nasta vecka ska visa en marknad i Terengeti, var han bor och de djur de har. Sedan aven Rafel (tror jag det vart) det ar verkligen trevliga. Alla forsoker hjalpa mig att lara mig swahili, men det ar verkligen svart. Just nu haller Rafel pa och ringer som bara den. Folket har ar verkligen trevliga. Mangar halsar och vill prata. Idag blev jag aven avslappt i fel del av Usa, sa fick be en polis om hjalp, sedan fick jag ta taxi hem, och han lyssnade verkligen inte till vart jag skulle. Men jag kom hem tillslut
Aven denna dag blev en snabb uppdatering.
Tanzania ar ett fattigt land och det far man verkligen se pa riktigt nara hall. Det kanns som man serr pa en film, men sa ar inte fallet. Jag ska beratta mer nasta gang men nu ska jag ga och sms till Rafel, innan han ringer ner telfefonen. Sa till nasta gan: HA DET JATTE BRA ALLAIHOPA.
Jag saknar er redan.
Kramar Camilla
12 januari
Igar fick jag en instruktionsdag i Arusha, jag fick aven se runt pa barnehemmet och aka dalla-dalla. Att aka dalla-dalla ar verkligen en speciell upplevelse. Det ar som en liten minibuss fullt avv personer. Det ar runt 14 plats i bussen, men det gar faktiskt trycka in en hel del personer till (idag vart vi 23 st) sa det ar ratt trangt, som ni forstar. I arusha sa visade mig Herman runt, men jag kommer inte ihag mycket, och jag kan defintivt inte hitta tillbaka till alla stallen igen. Det ar verkligen stort och allt ser likadant ut.
Jag delar rum med en tjej fran danmark och hon ar verkligen jatte bra och forklara saker och ting i familjen och annat. Familjen fick sina presenter och de tyckte verkligen om dem. Elisabeth kollade film hela kvallen. Igar at vi, potatis och ris.
Det vart en snabb uppdatering av igar.
13 januari
Idag vart min forsta dag pa faraja orphanage. Jag klarade faktiskt av att aka dalla-dalla sjalv med lite hjalp av folket i bussen. Det ar runt 30 barn som bor dar men det ar upp till 200 barn dar pa dagarna, for de har en lokal skola dar. Idag har jag haft lektioner med barn fran 2,3-5 ar. De ar verkligen duktiga. Barnhemmet ar verkligen behov av hjalp, for man sover och har klassrummen i SAMMA rum. Barnen ar helt underbara. Har ven traffat flera trevliga personer idag. Bland annat Justin som nasta vecka ska visa en marknad i Terengeti, var han bor och de djur de har. Sedan aven Rafel (tror jag det vart) det ar verkligen trevliga. Alla forsoker hjalpa mig att lara mig swahili, men det ar verkligen svart. Just nu haller Rafel pa och ringer som bara den. Folket har ar verkligen trevliga. Mangar halsar och vill prata. Idag blev jag aven avslappt i fel del av Usa, sa fick be en polis om hjalp, sedan fick jag ta taxi hem, och han lyssnade verkligen inte till vart jag skulle. Men jag kom hem tillslut
Aven denna dag blev en snabb uppdatering.
Tanzania ar ett fattigt land och det far man verkligen se pa riktigt nara hall. Det kanns som man serr pa en film, men sa ar inte fallet. Jag ska beratta mer nasta gang men nu ska jag ga och sms till Rafel, innan han ringer ner telfefonen. Sa till nasta gan: HA DET JATTE BRA ALLAIHOPA.
Jag saknar er redan.
Kramar Camilla
söndag, januari 10, 2010
Nu börjar resan till Afrika
Om ett par timmar så åker jag och pappa till Landvetter och
jag börjar verkligen bli nervös, på allvar.
Nästa gång jag skriver här, så är jag i Tanzania. Så tills vi ses igen;
HA DET KANON BRA, för det ska jag försöka ha.
Nu börjar äventyret på allvar.
/Camilla
jag börjar verkligen bli nervös, på allvar.
Nästa gång jag skriver här, så är jag i Tanzania. Så tills vi ses igen;
HA DET KANON BRA, för det ska jag försöka ha.
Nu börjar äventyret på allvar.
/Camilla
lördag, januari 09, 2010
Sista dagen i Ormestorp
Idag är den sista dagen jag spenderar i Ormestorp. För imorgon eftermiddag åker jag och pappa till Landvetter och sover på hotell tills måndag.
Just nu vet jag inte vad jag känner inför resan, för känslorna är blandade och neutrala. Jag längtar tills jag kommer till Tanzania och får träffa min värdfamilj och börja på min praktikplats. För det kommer verkligen bli en upplevelse och se med egna ögon hur det verkligen är att bo och jobba i Tanzania. Det postitiva är också att jag inte har något som binder mig till att stanna kvar i Sverige, just nu.
Det kommer bli ett äventyr för livet.
Dagens eftermiddag/kväll spenderas med Hanna och Bekkie i Växjö.
/Camilla
Just nu vet jag inte vad jag känner inför resan, för känslorna är blandade och neutrala. Jag längtar tills jag kommer till Tanzania och får träffa min värdfamilj och börja på min praktikplats. För det kommer verkligen bli en upplevelse och se med egna ögon hur det verkligen är att bo och jobba i Tanzania. Det postitiva är också att jag inte har något som binder mig till att stanna kvar i Sverige, just nu.
Det kommer bli ett äventyr för livet.
Dagens eftermiddag/kväll spenderas med Hanna och Bekkie i Växjö.
/Camilla
onsdag, januari 06, 2010
Snart börjar resan
Detta år, känns som, det kommer bli ett bra år. Detta år kommer jag satsa på att lyckas. Detta år kommer jag vilja må bra. Detta år kommer bli ett år av nya upplevelser. Detta år kommer bli ett år av nya möjligheter. Detta år ska bli mitt genombrott.
Nu är det 5 dagar kvar till jag börja mitt äventyr i Tanzania. Det är blandade känslor inför det som komma skall. Det är både ånger och vilja. Just nu är känslorna rätt neutrala. Men jag tror allt kommer bli bra när jag väl är framme på plats.
Jag har fått reda på lite information om vad som ska hända när jag väl är framme i Tanzania. När jag har anlänt till Kilimajaros flygplats, runt klockan halv 10 på kvällen (tanzanias tid) så ska någon ur pro>jektet möta upp mig och följa med mig till värdfamilj.
Dagen efter, den 12, så ska jag få en introduktion om exempel: problemlösning, kommunikation, hälsa och säkerhet, ansvar som volontär, transport runt i Aruscha, medicinska behandlingar, pengar mm.
Denna dag kommer jag också bli introducerad på barnhemmet och min handledare där. Då får jag mitt schema, träffa personalen som jobbar där och en rundvisning.
Man får även träffa andra volontärerna som bor i området. Man får också en rundvandring i Mjimwema (området där jag kommer bo i). Där de visar de vart affärerna finns, internet, telefoner och enklaste vägen att ta sig till arbetet. Man kan även få åka till ambassaden, växla pengar, automatuttag, bank och andra problem som kan uppstå i början av vistelsen.
Tanken är sen att jag ska börja jobba den 13 januari.
Det känns riktigt bra och jag tror det kommer bli en riktig upplevelse för alla framtid. Afrika kommer definitivt sätta mer djupa spår.
/Camilla
Nu är det 5 dagar kvar till jag börja mitt äventyr i Tanzania. Det är blandade känslor inför det som komma skall. Det är både ånger och vilja. Just nu är känslorna rätt neutrala. Men jag tror allt kommer bli bra när jag väl är framme på plats.
Jag har fått reda på lite information om vad som ska hända när jag väl är framme i Tanzania. När jag har anlänt till Kilimajaros flygplats, runt klockan halv 10 på kvällen (tanzanias tid) så ska någon ur pro>jektet möta upp mig och följa med mig till värdfamilj.
Dagen efter, den 12, så ska jag få en introduktion om exempel: problemlösning, kommunikation, hälsa och säkerhet, ansvar som volontär, transport runt i Aruscha, medicinska behandlingar, pengar mm.
Denna dag kommer jag också bli introducerad på barnhemmet och min handledare där. Då får jag mitt schema, träffa personalen som jobbar där och en rundvisning.
Man får även träffa andra volontärerna som bor i området. Man får också en rundvandring i Mjimwema (området där jag kommer bo i). Där de visar de vart affärerna finns, internet, telefoner och enklaste vägen att ta sig till arbetet. Man kan även få åka till ambassaden, växla pengar, automatuttag, bank och andra problem som kan uppstå i början av vistelsen.
Tanken är sen att jag ska börja jobba den 13 januari.
Det känns riktigt bra och jag tror det kommer bli en riktig upplevelse för alla framtid. Afrika kommer definitivt sätta mer djupa spår.
/Camilla
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)